Närmar sig sjösättning

I fredags var farsan och morsan hemma hos oss och passade barnen när vi var på jobbet. Lite senare på kvällen tvingade jag med mig farsan ut till båten för att äntligen byta ut några skruvar till badbryggan som gäckat mig under en längre tid. De gamla originalskruvarna var bara dragna i plasten och nu gick det inte att få dem att dra längre. Lösningen blev att sätta genomgående bult istället. Problemet är bara att det är fan i mig helt omöjligt att komma åt på insidan. Man måste sitta i motorrummet, trycka ansiktet in i plasten, vrida upp armen i ett zäta och sen känna sig fram till en bult som man bara nästan, nästan kan nå och sen ska försöka få på en mutter på. Irriterande svårt och varje gång man tror man får på den jävla muttern så hör man ett klonk, klonk och så har man tappat ner muttern nånstans i motorrummet och får leta upp den och börja om igen. 

Tillslut kom dock farsan på en sjömannamässig lösning som gjorde att det i varje fall blev lite enklare så nu lyckades vi byta ut de skruvar som inte drog. Vilken lättnad. Det enda smolket i bägaren var väl att min granne Martin kom förbi och totalt dömde ut mitt val av skruvskalle. Ja, ja, jag tyckte det blev en bra lösning men Martin menade att jag skulle använt krysspårshuvud istället för sexkant. 

När vi ändå stod där och dividerade kom jag på att fråga mr Martin om hur värmaren på vår båt fungerar, eftersom jag inte riktig visste om den ens fungerade över huvudtaget. När Martin får en sådan utmaning så blänker det till i ögonen på honom. Det visade sig att han var väl förtrogen med min värmare, en Volvo flygmotor ardic 04-d som han visst hade renoverat ett par genom åren. Hursomhelst, 25 minuter senare var värmarmakapären igång och jag och Martin satt och mös i båten. Jag, glad som fan över att fixat både badbryggan och värmaren och Martin glad för att han återigen fick chans att läxa upp mig kring hur olika saker fungerar.